Döden i grytan

Har matlagning från grunden med riktiga råvaror blivit en hälsorisk i Sverige? Det undrar i alla fall författarna bakom den nyutkomna boken Döden i grytan. Mats-Eric Nilsson, gör tillsammans med journalistkollegan Henrik Ennart nedslag i Matsverige och fortsätter syna livsmedelsindustrin och den offentliga maten. Det är bitvis skrämmande, upprörande och sorglig läsning.

 Döden i grytan: Henrik Ennart , Mats-Eric Nilsson

Henrik Ennart

Journalist på Svd inom mat och hälsa. Han har tjugofem års erfarenhet dels som nyhetsreporter, dels som chef på Svenska Dagbladet. De senaste åren granskat livsmedelsindustrin, hälsofarliga transfetterna, den utbredda vanvården av djur, matens stora klimatpåverkan och den offentliga matens många problem. är några av de ämnen han tidigt lyft fram.

Mats-Eric Nilsson

Författare, föreläsare och matskribent på Svd. År 2007 skrev han den uppmärksammade och flerfaldigt prisade boken Den hemlige kocken – Sanningen om fusket med maten på din tallrik och i november 2008 utkom uppföljaren Äkta vara – guiden till oförfalskad mat.

Döden i grytan : om vår rädsla för riktig mat

Döden i grytan : om vår rädsla för riktig mat

Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson
Omslag: Eva Jais-Nielsen
ISBN: 9789170374937
Förlag: Ordfront Förlag, 210 sidor
Utgiven: 20100802

Hitta bästa pris

När boken Den hemlige kocken dök ner i boklådorna skapade den en het debatt om vad maten vi äter egentligen innehåller. Mats-Eric Nilssons bok satte tillsatser och E-nummer överst på matdebattens dagordning. I den nya boken fortsätter han tillsammans med journalistkollegan Henrik Ennart att syna matindustrin och den offentliga maten. Denna gång blir det dock mer handgripliga exempel på vad industrins matfusk och tillsatsfilosofi får för konsekvenser.

Fram växer en allt annat än uppmuntrande bild av matlandet Sverige. Jordbruksdepartementets vision och strategi att göra Sverige till Europas bästa matland, känns i boken långt borta. I boken beskrivs hur svensk livsmedelslagstiftning, tillsammans med nitisk myndighetstillämpning ensidigt gynnar den industriella maten. Och det sker på bekostnad av det småskaliga mathantverket, det närlagade och närproducerade som jordbruksdepartementet så varmt värnar i sin vision.

I bokens 21 exempel beskriver de båda författarna på ett brutalt sätt vad livsmedelsindustrins dominans, och svensk livsmedelslag, får för konsekvenser. De börjar på det lokala planet där frälsningsarméns bullförsäljning stoppas av kommunens miljö- och hälsoinspektörer i Landskrona. Frälsningsarmén saknar nämligen de tillstånd som krävs för att offentligt servera och sälja egenhandigt tillverkade livsmedel. Det är med andra ord en hälsorisk. Dessutom är köken där bullar och kakor bakats inte heller inspekterade och godkända. Eller korvmojjen i Knivsta som inte får koka sin potatis till potatismoset, eftersom det också är en hälsorisk. Pulvermos med fejkad smak och ett antal tillsatser går dock bra att servera.

Historierna är dråpliga och tragikomiska exempel på hur den svenska livsmedelslagen, med myndigheternas nit och flata och oengagerade politiker, får absurda konsekvenser. Författarna påpekar dock att inspektörerna har rätt, och stöd av lagen. Frågan är vilken nytta lagen gör och varför den ser ut som den gör.

Är renlighetsniten befogad, eller har den till och med motsatt effekt på vår hälsa? Blir vi verkligen sjuka av maten? Har skräcken för bakterier helt överskuggat matens innehåller och framförallt – hur den smakar? I boken får vi följa författarnas arbete med att hitta orsaken till myndigheternas extrema hygienkrav och renlighets nit. De visar att statistik över antalet matförgiftade i Sverige kan ifrågasättas och bygger på dåligt underbygd forskning. Ändå är det samma siffror som ligger till grund för hur lagstiftningen är utformad och hur den tillämpas. Att uppfylla lagstiftningens hygienkrav kostar pengar. Konsekvenserna blir att lagens krav bara kan uppfyllas av de stora industriaktörerna, som tacksamt hejar på myndigheternas nit. De slipper utan ansträngning konkurrensen från de mindre aktörerna.

Samma hänvisning till hygienkrav var grunden till Stockholms Landstings nya upphandling av färdigmat i gigantiska mått. Det är små svarta plastlådor med mat som har dåligt näringsinnehåll och smak som lämnar en del övrigt att önska. Nu kunde man tro att till exempel Karolinska sjukhusets gamla kantinkök orsakat oacceptabelt många fall av matförgiftning hos patienterna. Men så är det inte.

Ett annat talande exempel på vilken låg prioritet närlagad mat med riktiga råvaror fått, är det planerade nya Karolinska universitetssjukhuset, ett projekt för 14,5 miljarder kronor. Där finns enligt författarna inte ens riktiga kök med i ritningarna. Skanska som ska bygga och driva sjukhuset, och Stockholm Landsting, räknar helt uppenbart med sk fjärrkök ska förse sjukhuset med färdigmat.

De kommuner och landsting som ändå försöker satsa på kvalitet och närproducerad offentlig mat, fälls ofta av Förvaltningsdomstolen för att inte följa lagen om offentlig upphandling. Enligt EU:s direktiv får inte utländska leverantörer missgynnas. Eller tvärtom, krav på närproducerade råvaror får inte finnas i upphandlingen.

Riktigt skrämmande blir läsning om hur snabbmatsindustrins behov av allt billigare råvaror skapat djurfabriker av gigantiska mått. Det är farmar med upp till 700 000 djur, där varken djurskydd eller miljötänkande står högt i kurs. I bokens beskrivs hur jätteindustrin med prisdumpning slår ut, eller köper upp alla mindre aktörer, hur Polen och Rumänien blivit Europas centrum för stora djurfabriker av amerikanskt snitt, och att också svenska Scan har en fot i Polens nya rationella grisindustri.

I Swinoujscie äger svenska Scan en charkanläggning där det bereds, skivas och packas bacon. Den modernaste i Europa, enligt Scan själva. HK Scan, där svenska Scan ingår, äger Polens största slakteri. Även om Scan själva förnekar att de använder sig av billigt griskött från Polen, eller att svenska grisar slaktas i Polen, är det svårt att som konsument veta varifrån baconpaketet kommer. Det finns nämligen ingen lag på ursprungsmärkning av griskött i Sverige. Men oavsett grisköttets ursprung är Scan ändå en del i den polska grisindustrin. Något varje svensk konsument själv får värdera och dra slutsatser av. Sedan Scan gått samman med finska HK Scan, har importen av griskött från Finland de senaste två åren ökat åtta gånger om, enligt författarna.

Döden i grytan är en bok för alla som bryr sig bara lite om vad vi har på tallriken, vad våra barn får för dagis- och skolmat, eller hur måltiderna för våra sjuka och gamla ser ut. Det är en bok för alla som vill värna måltiden, inte bara som bukfylla, men också som den källa till njutning den borde vara. Det är en bok som förhoppningsvis kan engagera oss konsumenter till att kräva, inte bara bättre kvalitet på maten, utan också kunniga politiker och makthavare som ser maten som mer än bara ekonomiska kalkyler.

Lämna kommentar

Instagram feed