Mat som dödar

Mat som dödar

Jag kommer på mig själv att hejda min hand som vanemässigt griper efter vårens grönsaker i grönsaksdisken. Lika instinktivt skannar sinnet ursprunget och handen stannar framför skyltar med spansk, eller tysk märkning. Det är sorgligt i en tid när vi verkligen kan njuta av grönsakerna i sin bästa form.

Det är bara att erkänna. Det känns inte lika kul att stå i köket. Det finns en molande olustkänsla som förtar lite av glädjen. När mina vacpåsar med högrev är inne på sitt andra dygn i vattenbad, undrar man. Vad händer med bakterierna. Ehec-smittan har kontaminerat också kökskreativiteten. Jag kommer på mig själv att hejda min hand som vanemässigt griper efter vårens grönsaker i grönsaksdisken. Lika instinktivt skannar sinnet ursprunget och handen stannar framför skyltar med spansk, eller tysk märkning. Det är sorgligt i en tid när vi verkligen kan njuta av grönsakerna i sin bästa form.

Men samtidigt som det är en skrämmande bakterie, är det faktiskt inte bakterien som oroar mest. Det är tanken på vad som orsakat dess uppkomst. Även om tyska och svenska myndigheter jagar grönsaker. Det är inte i växtriket som vi hittar orsaken till Ehec bakterien. Den har sitt ursprung i djurriket. Det är nötkreatur. Det pratas inte så mycket om det. Orsaken.

Läste en tänkvärd krönika av David L. Katz, MD, grundare och direktör för Yale University’s Prevention Research Center i USA. Han påpekar att vår glömska är alarmerande, eftersom det finns liknande fall som vi borde lärt oss av, och som vi borde kunna dra slutsatser av också i detta fall. Och i den bästa av världar hade det möjligen förändrat det som orsaken till dödliga livsmedel. Vi är inte riktigt där. Det är en komplex fråga även om man tar bort de rent hälsomässiga aspekterna. Reaktionen är känslomässig. Vi vill inte känna oss hotade i våra kök.

Det handlar om vår djurhållning. En modern värld som äter allt mer kött har effektiviserat och centraliserat produktionen till en osund nivå. Lite dramatiskt skulle vi kunna kalla det för naturens hämnd. Stora djurbesättningar på en liten yta är en dröm för bakterier och virus att frodas och muteras i. Förra vinterns grisinfluensa hade knappast varit möjlig utan de extrema grisfarmar vi kan se i Mexico, eller i USA, och Polen och Rumänien också för den delen. Där kan över 700 000 grisar gå i slaktsvinstallar där utrymmet är begränsat. David L. Katz jämför dagens Ehec med en annan snarlik bakterie, E. coli 0157H7 som också kan vara dödlig och som har varit det för vanliga lunchmatskonsumenter. Den borde varit lärdom.

Den har samma källa som dagens bakterie och det är inte grönsakerna som är upphovet. Hans väl underbyggda poäng är att våra köttkreatur föds upp och produceras som en industriell bulkvara. Vi har i vinstsyfte, eller av effektiviseringsskäl, men förmodligen båda, drivit våra köttdjur att äta och leva på ett sätt som de inte borde göra. Men det ger oss på snabbast möjliga sätt vinstgivande köttvolym och billiga hamburgare. Respekt och välmående har inte varit relevanta parametrar. Han uttrycker det träffande med en modern mänsklig vinkel på matintaget. ”Du är vad du äter”, och det gäller även för djuren.

Nötdjur ska äta gräs. Då fungerar deras olika magar på ett raffinerat sätt, där växternas näringsämnen kan omvandlas till energi. När deras magar fungerar begränsas tillväxten av skadliga bakterier. Det krävs givetvis ändå noggrannhet och hygien när det gäller slakt och hantering av köttet.
När vi ger djuren spannmål, vilket i bäst fall är industristandard, upphör deras magar att fungera som det var tänkt. När industrin dessutom gett nötdjuren malda rester av sina döda grannar i båsen, kan man ana vilken låg nivå denna industri arbetar efter. Dessutom blir avföringen för lös för att hanteras. Närsalter från produktionen läcker ut i omgivande miljö med övergödning som resultat.

Enligt David L. Katz orsakar till och med kraftfodret med spannmål förändringar i arvsmassan. Ett annat resultat är det vi ser just nu. Bakterier kan frodas som annars hade begränsats av djurens egen matsmältning. E. coli 0157H7 är enligt David L.Katz och en hyggligt enig forskarvärld, orsakad av en alltför storskalig djurhållning. . Det är fortfarande ingen som med bestämdhet kan säga att den nya Ehec-smittan har samma orsak, men som Katz uttrycker det, är det en trolig förklaring.

Så vart hamnar vi i denna nedslående härva av dödliga bakterier i maten. Jag tänker inte driva någon veganpropaganda. Kött är del av matkulturen. Vill man avstå respekterar jag det. Det som händer i Tyskland, Spanien eller i USA, och som kommer att hända i utvecklingsländerna, händer också här. Centraliseringen av vår livsmedelsproduktion fortgår. Senast i dag kunde vi läsa om att det numer dansktägda Arla kommer köpa den betydligt mindre Milko. Arla kommer då stå för ¾ av Sveriges produktion av mejeriprodukter.  Ännu en koncentration av livsmedelsproduktion som i dagens ljus kanske inte är den mest tilltalande.

Vi kommer att äta kött även i framtiden. Vi kanske borde överväga som konsumenter vilket kött vi vill ha på våra köksbänkar. Är prislappen det enda som styr köttpaketets väg till korgen, får vi nog leva med bakterier som hotar vår hälsa. På samma sätt borde vår  jordbruks- och livsmedelspolitik ha en viktig roll. Ska det gå att producera mat på ett annat sätt än våra centraliserade jordbruksorganisationer förespråkar. Vill vi ha närodlat, närproducerat? Kan vi få mat som kan ätas med både gott samvete och en kulinarisk behållning?
Någonstans i detta myller av bakterier och virus är vi alla förlorare. Jordbrukaren har ingen kontakt med konsumenterna, och konsumenterna vet förmodligen ganska lite om hur maten har producerats. Det är, utöver ett trist faktum, också en bra bas för slarv och nonchalans. Behöver du aldrig möta dina kunder, men säljer ändå, är det lätt att ta genvägar. Om dessutom genvägarna sanktionerats av en central organisation är problemet uppenbart. Kooperationer, eller kooperationen som det är i dag, Lantmännen, med LRF som sin politiska gren, har skapat många av de kriser vi läser om. Det är en enorm organisationer som har stordrift expansion som sitt enda mål. Den enskilde lantbrukaren får följa efter. Vår jordbrukspolitik har givetvis formats av det.

Eskil Erlandsson är lantbruksminister och håller hatten högt för satsningen på Sverige som ”Europas bästa matland”. Ett fantastiskt initiativ. Det återstår att se vad det betyder för en hängiven, men alltför liten skara av små producenter. För det är där vi kan hitta livsmedel som producerats med respekt för både djur, miljö och gastronomi. Den storskaliga industrin måste uppenbarligen också få en översyn.

Vill du läsa mer. Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart är ett lika vasst som skrämmande nedslag i den moderna livsmedelsindustrin, eller helt enkelt, i maten vi äter.

I media: DN: Groddar var smittkällan Ehecsmittan Svd: Groddar var smittkällan för ehec, #las-mer-om-ehec-smittan Expressen: Tyskland: Ehec kommer från groddar Aftonbladet: Ehec 2011

Lämna kommentar

Instagram feed