Terroir bullshit?

Det är inte första gången som det franska terroirbegreppet angrips och förkastas av branschintressen utanför Frankrike. Framförallt Nya Världens vinländer har varit pigga på att ifrågasätta existensen av terroir, och att den skulle inverka på vinets smak och kvalitet.

Den amerikanska geologen Alex Maltman, hävdar att mineralkaraktären i vin förmodligen inte kommer från mineraler i vingårdens jordar. De kan åtminstone inte vetenskapligt ge någon bra förklaring till de eventuella karaktärer de ger upphov till i vinet.

– Jag säger inte att kemi och geologi inte har effekt på vinet. De kan ha effekter vi inte kan förklara än, sa han på konferensen Geological Society of America.

Också professor Scott Burns geolog vid Portland State University säger att vinets halter av lösta mineraler kan variera, men drar slutsatsen att dessa variationer inte är relaterade till mineralnivåer i vingården mark.

Det hela påminner om de sydafrikanska forskarna som ska utreda vad den oaptitliga brända rökigheten i landets viner beror på. De kunde i slutändan inte ens bekräfta att det överhuvudtaget fanns någon rökighet som var specifik för landets viner. Att vetenskapen inte lyckas bevisa något, betyder dessvärre inte att problemet försvinner i den verkliga världen. Våra smaklökar är i det fallet mer effektiva.

Enkelt förklarat är terroir allt det som påverkar vinrankan i vingården. Det är jordmån, vattentillgång, mikro- och makroklimat och vingårdens läge. Det är summan av dessa förutsättningar som i ett lyhört samarbete med vinodlaren ger vinet ett distinkt avtryck av sin växtplats. Vinrankan är när den ges tillfälle en förmedlare av jordens smaker. I vinet kan vi dricka det karga kalkberget, den vita kritan, den hårda graniten eller det flisiga solbrända skiffret. Ingen annan jordbruksprodukt kan på samma sätt ge oss en kulinarisk upplevelse av jordens inre själ.

Det är detta som är grundbulten i fransk vinodling. Det är växtplatsen och vingården som avgör vinets status. Det terroir som definierar vinet. Detta är också orsaken till att fransmännen envist vägrar skriva ut druvsorter på vinflaskan. Det nyligen klubbade EU-lagen för vinodling kommer dock säkert ändra på den saken, åtminstone i enklare viner.

I USA och övriga av Nya Världens vinländer är det druvan som definierar vinet. Av det följer att det är vinets fruktighet som är i fokus. Ju mer frukt desto bättre vin, enkelt uttryckt. Att fruktkoncentrationen får avgöra vinkvaliteten är praktiskt på många sätt. Plötsligt har vinmakaren fått en parameter som går att påverka i vineriet. Där går det nämligen att manipulera och förstärka fruktaromer på rad olika sätt. Förädlade jäststammar är en storindustri. Det går också att tillsätta syra, tanniner och färg. I sin ytterlighet talar vi inte längre om en jordbruksprodukt, utan om en industriellt framtagen dryck.

Det vore en dröm för amerikanska vinproducenter om terroirbegreppet kunde bevisas vara ett irrelevant franskt påhitt. Det skulle i ett slag göra amerikanska viner fulländade. Men det krävs kanske mer än tunna vetenskapliga belägg för diskvalificera ett av vinvärldens starkaste begrepp.

Enklast är att låta smakupplevelsen avgöra. Alla som tvivlar på terroirbegreppet kan dricka viner från Bourgogne, Loire, Rhône eller Alsace. Möjligheterna är i det närmaste oändliga. Eller varför inte prova en riesling från Mosel, Rheingau eller Pfalz i Tyskland, eller en grüner veltliner från Wachau i Österrike

Faktum kvarstår att några av världens mest njutbara viner vilar tungt på terroirbegreppet. Det är viner som ger mångfald och oändlig variation. Det är viner som ger njutning med hög drickbarhet utan att smickra. Som den biodynamiska vinodlaren Nicolas Joly i Loire uttrycker det. Jorden har många ansikten.

En kommentar »

  1. Vad säger man i Spanien om terroir-begreppet?

Lämna kommentar

Instagram feed