Alain Brumont – en dirigent i vingården

I Madirans kalkåsar i sydvästra Frankrike härskar den oförsonliga tannatdruvan. I över 20 år har vinmakaren Alain Brumont varit den oomtvistliga mästaren i att tämja denna kärva druva till mörka, täta viner med smak av Madirans jordar.

De lätt rödfärgade kalkstenarna är enorma. Som stora isblock som kalvats från Pyrenéernas sluttningar i söder flyter de omkring delvis begravda i Madirans steniga åsar. Kalkenstenarna är fundamenten i Madirans jord och terroir och är förklaringen till områdets förmåga att göra storartade viner. Det säger Alain Brumont, när han inspekterar årets första gallring av vinrankornas vårfräscha skott. Han har de senaste 20 åren på egen hand skapat Madirans världsrenommé. Med vinerna från sina två gårdar Château Montus och Château Bouscassé har han sedan länge etablerat sig i toppen bland de mest ansedda franska vinproducenterna. Men han är inte nöjd för det.

Alain Brumont har varit i Bordeaux och cyklat. På småvägarna mellan vingårdarna har han inspekterat jordarna och vinrankorna för att lära och få nya idéer. Men han var inte glad över vad han såg.

– Det finns bara en vinmakare som arbetar med metoder som ger balanserade och hälsosamma jordar, säger han och upprepar sammanbitet, bara en.

Alain Brumont är en vinmakare med jorden i fokus. Den måste vara vital och frisk. Han är inte de små gesternas man. Intensiv, nästan besatt av sina vinrankor och sitt arbete att varje dag förbättra och utveckla. Alain Brumonts höga ambition går inte att ta miste på. Alla hans projekt lyser av storstilat mod och en okuvlig personlighet. Hans lösningar är lika egensinniga som de är geniala. Med Chateau Montus som han mot bättre vetande köpte i början av 80-talet har han bevisat att den lokala tannatdruvan är kapabel att leverera stora viner med både personlighet och smak av Madirans kalkjordar. Hans täta, mörkfruktiga och potent strukturerade viner är i dag skola för regionens moderna viner. Då, för 25 år sedan, var de få som trodde att den oförsonliga tannat kunde tämjas till mjuka, njutbara viner. Men som i många andra fall har tvivlarna överbevisats. 100 procent avstjälkade druvklasar och lång mognad på fat var första stegen mot mer humant strukturerade viner. Men mycket har hänt sedan 80-talets första experiment.

Château Montus är i dag stilfullt renoverat till femstjärnig hotellstandard, även om hotellverksamheten för tillfället är lagd på hyllan. Granne med detgamla slottet ligger ett i dag modernt nybyggt vineri och med vinkällare.

– Det här är katedralen, säger Alain Brumont när han öppnar de stora träportarna in till vineriet.
Det är en stor hall med ståltankar i olika storlekar som står samlade runt öppningen mitt i byggnaden där golvet pryds av en vacker marmorläggning. Från taket två våningar upp sipprar ljuset in och sprider magiska reflexer i det blanka stålet. Vackert smidda stålräcken avgränsar golven från fritt fall ner i vineriet. I ett angränsande rum står stora traditionella ekfat, foudres, på grova träben. Där jäser druvorna till Montus och toppvinet LaTyre. En våning ner samlas ekfaten där vinerna långsamt mognar. Det är mindre nya ekfat i dag. Bara la Tyre mognar i enbart nya fat medan Montus och Bouscassé mognar i äldre fat. Ekfaten ramas in av nästan kyrklika valv, smakfullt upplysta av strålkastare. Det är i ekfaten tannats massiva tanniner får sin nödvändiga dos av syre som får vinerna att rundas av. Som sandpapper för grova plankor. En process som för tannatvinerna behöver tid. Alain Brumont är ingen anhängare av mikroxidation. En metod som uppfanns av granngårdens Patrick Ducournau och som revolutionerat modern vinproduktion. Syftet med mikrooxidering är att ge vinet den nödvändiga kontakten med syre utan att det behöver ligga i ekfat som annars är brukligt. En sorts snabbmognad av vinerna som är vida spridd från Madiran till Bordeaux och nya världens vinproducenter. I dag används mikrooxidering även för viner som ligger i ekfat, men inte hos Brumont.

– Vi låter viner få en naturlig syresättning i faten. Det är en överlägsen metod för att uppnå hög kvalitet eftersom tannat också behöver tid för att mogna, säger Alain Brumont.

Han använder dock i undantagsfall mikrooxidering i jäsprocessens slutskede. När sockerhalten i druvmusten är hög kan jästen ibland ha svårt att jäsa ut allt socker till alkohol. För att undvika restsocker i vinet tillsätts små mängder syre som katalysator. Resultatet blir ett helt torrt vin vilket är vad Alain Brumont strävar efter.

Men innan vinet hamnat i ekfaten är Alain Brumonts fokus i vingården där han likt en dirigent manar sina vinrankor till att prestera sitt yttersta. Montus och Bousscassés vingårdar ligger utspridda på två storslagna åsar som sträcker i nord-sydlig riktning på båda sidor om den lilla byn Madiran. Omgivna av sluttningarnas lummiga lövskogar bildar vingårdarna här små oaser av storartade vinmarker, med vinrankor som står väl förankrade bland de kalkrika stenarna. Tannat är en liten hårdhudad druva som när den odlas slarvigt ger viner med tjocka ogenomträngliga tanniner som tar en mansålder på sig att mogna. Men när andra pratar om druvans nackdelar ser Alain Brumont bara dess fördelar. Madirans svala nätter gör druvorna rika på syra som ger vinerna spänst och vitalitet.

För att druvorna ska mogna och balansera den fasta tannin-och syrastrukturen måste vinrankrona vårdas i varje fas av växtsäsongen. Det är en arbetskrävande insats. Han är inte officiellt ekologisk eller biodynamisk men använder metoder som hamnar någonstans däremellan.



– När vinrankorna tagit plats i vingården får inga kemiska substanser tillföras. Det ger på sikt ett ytligt rotsystem hos vinrankorna. Jag vill att rötterna ska växa långt ner i jorden. Det ger vinerna en utpräglad smak av vingårdens jord och mineraler. Rötterna letar sig 15 till 20 meter ner i stensluttingarna där den finare jorden också är rik på vatten. Den fungerar som vattenreservoar under de torra perioderna, säger Alain Brumont.

Torkan är annars inget stort problem i Madiran. Det är snarare markens förmåga att snabbt absorbera vatten som är avgörande för dess duglighet. I Madiran sveper Atlantvindarna in fuktig luft och morgondimmorna är snarare regel än undantag. Den röda morgonsolen ramar in vingårdarna i ett magiskt ljus när den kämpar sig genom den gråvita dimman. Men den blir aldrig långvarig. I alla fall inte på våren när solen fått nyvunnen kraft. Redan tidigt på förmiddagen flyr den in bland lövridåerna som kantar vingårdarna och lämnar bara små droppar av dagg på de nyligen utslagna vinrankorna.

Han gör sin egen kompost av gödsel från får och kor som betat på både Pyrenéernas sluttningar och betesmarker nära vingårdarna. Gödslet blandas sedan med druvrester och får vila i fem år innan den används i vingården. Ett naturligt tillskott av näring som stimulerar jordens vitalitet.

Redan på våren strax efter lövsprickningen påbörjas arbetet med att långsamt skulptera fram vinrankornas optimala form.

–Tannat växer med en ursinnig kraft som måste tämjas. Vi måste gallra löven och överflödiga skott redan i maj. Ett arbete som i princip fortsätter ända fram till skörd. Syftet är att ge rankorna optimal tillgång till sol och skydda druvorna från de hetaste soltimmarna, säger Alain Brumont.

På varje skott sparas en druvklase som under försommaren formas till ett klot, snarare än den naturliga konformen.
–I en rund druvklase får alla druvor lika mycket sol och mognar jämt. Jag slipper kartiga och omogna druvor i musten vilket direkt återspeglas i vinet, säger han och knipsar bort hälften av en nyutslagen blomställning.

I hans nyplanterade vingårdar står alla vinrankor i räta rader mot sydväst, ungefär där solen är som varmast vid två tiden på eftermiddagen. En lika enkel som genial lösning för att ytterligare optimera vinrankronas tillgång på sol.

-Mitt på dagen behöver druvorna skydd från den brännande solen. Med palissaderna av rankor planterade klockan två får druvorna viktig förmiddags- och eftermiddagssol. Det ger fullt mogna men inte kokta druvor, säger han och plockar upp några runda stenar från vingården.

Stenarna som värms av solen bidrar också till att skapa ett gynnsamt mikroklimat i vingården närmast rankorna.
Det är också hans noggrant utvalda vingårdar som lagt grunden för hans viner. Men så har det tagit honom nästan 20 år av sorterande i Madirans åsar. Som en guldvaskare har sökt ädla metaller i berget, har han också hackat och grävt sig fram i kalkstenen för hitta jordar med guldpotential. Men hans belöning är en annan än guldgrävarens. Storartade druvor som ger viner med avgrundsdjup färg. Svarta, täta viner med sammetslena, välbyggda tanniner som balanseras med mogen mörk fruktighet och komplexa toner av rök, tobak och kalksten. Han gör gärna en parallell med några av frankrikes mest prestigefyllda vinmarker i Bordeaux några mil nordväst från Madiran, längst floden Garonne.

– Bousscassé i väster påminner om Pomerol och Saint-Emilion på Garonnes högra strand. Det finare kalkrika gruset och leran ger här fruktigare och mer direkt tillgängliga viner. Montus i öster består av större runda stenar, som man också hittar i till exempel Grave på Garonnes vänstra strand. Vinerna här får mer volym och intensitet med en tät och välbyggd tanninstruktur. Det betyder mer långlivade viner som vinner på att lagras, säger Alain Brumont.

Jämförelsen är inte bara en konkretisering av Madirans vinstilar. Den följer också en geologisk logik. Både Madiran och Bordeaux har levt i skuggan av Pyrenéernas bergsmassiv under miljontals av år. Sten, grus och lera har under olika geologiska perioder eroderats av vind och vatten från bergens norra sluttningar och spridits ut på slätten i sydväst som en solfjäder. Väldiga smältvattenfloder har sedan under flera efterglaciala perioder fört med sig enorma mängder sediment ut över det flacka låglandet, ända upp till Bordeaux och Graves. På sin väg norrut mot Atlanten har smältvattnet grävt sig genom de äldre jordlagren och lämnat nordsydliga åsar och sluttningar längst flodbankerna. Spåren är tydliga både i Madiran och granndistriktet Jurancon i söder. Ju närmare Pyrenéerna man kommer desto större blir stenarna på dessa åsar. Samma princip har format Bordeaux bästa vinmarker en bit norrut längst Garonne med undantaget att Centralmassivets berg i lika hög grad påverkat jordarna.

Det är jordar som i dag inte är någon vacker syn, enligt Alain Brumont. För mycket gifter och kemisk gödning har utarmat jorden. Och det är ingen hemlighet att Bordeaux har några av Frankrikes hårdast drivna vingårdar. Prestige innebär pengar och dyra druvor som få vågar riskera att förlora. Besprutning och kemikalier har länge setts som en försäkring för en välbärgad skörd. Men Brumont cyklar en annan, mer naturlig väg. Kanske kommer Bordeaux’ toppnamn att cykla i hans vingårdar snart- för att lära och få nya idéer.

En kommentar »

  1. Vill bara tacka för en riktigt bra sammanfattning av min stora vinidol Alain Brumont! Chateau montus är en riktig 5 poängare, även Chateau Bousscasse är i topp.

Lämna kommentar

Instagram feed