Minervois – sol, sten och garrigue

Aprilluften är gnistrande klar och Pyrenéernas snöklädda toppar skimrar som en vit hägring i söder och skapar en nästan overklig fond till de än så länge nakna vinfälten. I Minervois krigar vinrankorna mot den brännande Languedocsolen, den steniga jorden och tar smak av bergets lågväxta buskmarker, garriguen, som domineras av rosmarin, timjan och cist. Kryddaromerna hänger som ett ständigt närvarande dis över vingårdarna, och följer druvorna ända ner i flaskan. Ett sniff i vinglaset ger en märklig deja vu från ett besök i garriguen.

La Livinère Kyrka
Minervois vinfältFlorence Hal, Jean-Louis PoudouJean-Louis PoudouArgilo calcaireMichel JulienChateau VillerambertMinervois vinfältMinerve en av Minervois vakraste byar
Minerve en av Minervois vakraste byar
syrahknoppar

Vingårdarna i Minervois ligger inklämda mellan vildvuxen garrigue och små spridda skogsdungar av pinjetallar, oliv- mandel-, körsbärs- och aprikosträd. Det oregelbundna lapptäcket av vingårdar är frukten av en medveten strategi men också resultatet av en praktisk nödvändighet. Den karga bergsjorden, av kalk, schist och röd marmor, bjuder i bland inte ens in den tåliga vinrankan till samexistens. Den magra jorden och de svala vindarna från bergen i norr ger vinerna en fräschör och som är ovanlig i Languedocs heta sol. Framförallt syrahdruvan trivs bra i Minervois jordar och ger viner med elegans, struktur och frisk syra. Örtaromerna finns som en ständigt närvarande ingrediens i vinerna. Men den naturliga växtmiljön bildar dessutom en ekologisk buffertzon som skyddar vinrankorna och skapar en vital vingård.

– Vi använder mindre kemikalier eftersom områdena med naturlig växtlighet hindrar sjukdomar från att spridas mellan vingårdarna. Vi behöver därför inte i förebyggande syfte spruta mot till exempel mögel och röta, säger Jean-Louis Poudou på domänen La Tour Boisée.

Gården som har 85 hektar vingårdar runt byn Laure i hjärtat av Minervois driver han tillsammans med sin fru Marie-Claude. Arbetet präglas av respekt för jorden i en väl förankrad vintradition. Han är övertygad om att vinrankornas hälsa direkt speglas i vinets smak.

– En vinplanta som inte lider ger viner med rikare och djupare aromer, säger han.

Jean–Louis Poudou är en pratsam vinideolog med en djupt rotad kärlek till Minervois steniga sluttningar och långa vintradition. Han har vinodling i blodet. Redan hans farfar gjorde prisbelönta viner i området för 100 år sedan. Han pratar fort på klingande sydfransk dialekt, är ironisk och använder gärna överdrifter i allvaret. För vinproduktion är en allvarlig sak här. Han brinner för sitt värv och känner med matematisk precision sin terroir. Terroir, detta franska ord som inte låter sig översättas, är ett begrepp som beskriver både vingårdens jordmån och lutning. Den beskriver också hur väl vattnet dräneras av jorden och vilket mikroklimat vingården skapar närmast vinrankorna. Alla dessa faktorer är avgörande när det gäller val av druvsort, hur rankorna ska beskäras och när de kan skördas. Men framförallt präglar det vinets doft och smak.

– Det går att beskriva vinproduktion utifrån två olika ståndpunkter. Den standardiserade industriella vinproduktionen och produktion som i alla faser utgår från vingårdens terroir, vin de terroir, säger Jean-Louis Poudou och pekar ut över en av sina steniga vinsluttningar.

Terroir blir för vinmakaren vad färgpaletten är för målaren, den råa ofärdiga produkten som med hjälp av personlighet, talang och kunskap förädlas till en njutbar upplevelse för betraktaren. Men han tillägger att den ena metoden inte utesluter den andra.

– De industriella vinerna kan för vinkonsumenten vara en introduktion som skapar ett intresse att upptäcka nya smaker, säger han.

– Risken med att göra industriella standardviner är att det alltid kommer att finnas någon som gör det bättre än du. Vin de terroir är en unik och personlig produkt som gör dig mindre känslig för den konkurrensen, säger Jean-Louis Poudou.

Han får på den punkten medhåll från Michel Julien på gården Villerambert-Julien i grannbyn Caunes. Den gamla familjedomänen är ett vackert chateau med en oslagbar vy över vingårdar och Pyrenéernas vita bergstoppar i söder. Han är familjens femte generation på den 76 hektar stora domänen och sedan 1989 driver han den med stor framgång.

– Att göra fruktiga och tungt fatade chardonnay-, merlot- eller cabernetviner är bara att upprepa vad som redan sagts, framförallt på den amerikanska vinmarknaden som är viktig för oss. Vi måste definiera vår jord och terroir och göra vin som berättar en annan historia. Den om våra kalksluttningar, vår schist, garrigue och druvblandning, för den har ingen annan berättat, säger Michel Julien.

De båda sätter fingret på vinfrankrikes största utmaning i modern tid. Konkurrensen med nya världens vinländer har skapat behov av effektivare marknadsföring och bättre vinkvalitet. För det råder kris i vinvärlden, inte bara bland Frankrikes småproducenter. Minskad försäljning och ett allt större överskott av vin gäller för hela vinvärlden. Efter 2004 års skörd köpte EU överskottsvin för destillation, så kallad krisdestillation, för 185 miljoner euro. Det totala världsöverskottet på vin ligger varje år på hisnande 50 miljoner hl. Det är ungefär lika mycket som hela Frankrike eller Spanien producerar varje år.

– Frankrike fick på ett brutalt sätt lära sig att nya världens vinländer inte bara kan göra vin av hög kvalitet, de klarar dessutom att sälja vinet med stor framgång, säger Michel Julien medan han styr bilen på den steniga stigen mellan vingårdarna.

Efter 5 år med minskad export och sjunkande inhemsk konsumtion breder vingårdsdöden ut sig i Languedoc. Krisen är den djupaste sedan början av 70-talet. I Languedoc har vinodlarna länge krävt att regeringen kommer med åtgärder för dämpa effekterna av krisen. Även om det behövs statligt stöd för sydfrankrikes krisgårdar, måste förändringen komma från odlarna själva, enligt både Poudou och Julien. Framtiden ligger i bättre kvalitet.

Michel Julien vet vad han talar om. På 20 år har han genom hårt och målmedvetet arbete förvandlat gården till en av de ledande i området.

Historien är typisk för Minervois, och hela Languedoc. I framförallt Minervois ligger de nya vingårdarna tätt. Det är ofta unga välutbildade vinmakare som startat en ny våg av vinproduktion i området. Många av de nya gårdarna har sett dagens ljus först de senaste 5-6 åren. Ofta är det familjegårdar som efter generationsskiften satsat på egna domänetiketter. I dag håller vinerna högre klass än någonsin tidigare och internationella utmärkelser duggar tätt över regionen. Och Michel Julien är inte blygsam på den punkten.

– Languedoc är i dag världens mest prisvärda vinregion när det gäller kvalitetsviner, säger han och ler lite åt sina egna stora ord.

Vinodlarna i Minervois saknar inte självförtroende. De senaste 10 åren har också den lokala vinorganisationen gjort ett stort arbete med att städa upp vingårdarna. Oseriösa och överextraherade viner har försvunnit, till fördel för mer traditionella viner med tydliga spår av områdets terroir.

– Bordeaux och Bourgogne har länge satt dagordningen för franska viner på den internationella marknaden, men vi sitter alla i samma franska vinbåt. Vi kan lära oss av nya vinländer som till exempel Australien. Där avsetts en viss procent av varje såld butelj till marknadsföring, vilket också gett resultat i form av en exempellös försäljningsframgång, säger Michel Julien.

– Problemet är att Bordeaux och Bourgogne alltid har sett sig själva som vinets elit med starka varumärken som tidigare sålt sig själva utan någon marknadsföring. Men faktum är att utöver de högst klassade premier- och grand cru gårdarna är kvaliteten inte sällan för låg och priserna för höga. Det gynnar varken dem eller oss på den internationella vinarenan, säger Michel.

Jean-Louis Poudou doftar på 1905, en av La Tour Boisées 15 cuvéer. Vinet är något av ett skötebarn eftersom vingården består 100 år gamla stockar med en brokig blandning druvor. Vissa är inte ens identifierade, men önologerna på universitet i Montpellier arbetar på saken. Planen är att ta fram nya kloner från de klassiska gamla Languedocsorterna och göra testodlingar. Det ligger än så länge en bit fram i tiden, men intresset bland vinodlarna att använda äldre traditionella druvsorter ökar. En trend som befäster den starka tron på det traditionella i Minervois.

Även om vinkrisen oroar lyser solen i Minervois. Snart kommer den få sluttningarna att vibrera av solvarma dofter från gariguens timjan, rosmarin och pinjeträd.

minervoiskarta.jpg
Minervois fick AOC-status 1985 och består av 6000 hektar vinmarker fördelade i en mosaik av jordarter och klimatzoner, ungefär 30 km från Medelhavskusten. Kalkbaserade jordar och schist dominerar. Schist är en sprucken skifferjord som ger mer snabbmognande viner. Områdets 220 enskilda vinodlare och 32 vinkooperativ producerar varje år 150 000 hl vin(2007).

I söder avgränsas Minervois mot Corbièrs av Canal du Midi som slingrar sig från Medelhavskusten vid fiskebyn Sete, med anslutande kanaler ända upp till Atlantkusten vid Bordeaux. I dag är den en idyllisk tillflykt för semestrande båtfolk, men i över 200 år var den en viktig handelsled som förband de båda haven. Den medeltida staden Carcassonne är områdets västliga utpost.

Pyrenéerna i söder och Montagne Noir, de svarta bergen i norr, bildar en korridor från Atlanten i väst till Medelhavet i öst. Ett geografiskt faktum som präglar klimatet.

AOC Minervois

I Les Côtes Noir och La Clamoux i väst är Atlantklimatet dominerande. De centrala områdena, Le Causse, Le Petit Causse och cru-appellationen Minervois La Livinère skyddas av bergen från både fuktig Medelhavs- och Atlantluft och har områdets torraste klimat. I öst ligger Les Serres som präglas av fuktiga vindar från Medelhavet som ligger bara 20 km österut.

Syrah, greanche noir och mourvèdre är dominerande röda druvor, men små mängder carignan, cinsault, terret noir, picpoul noir och lledoner Pelut får också användas. Syrah trivs bäst i kalkjordar medan grenache fungerar bättre på schistbaserad jord.

I de få vita vinerna dominerar grenache blanc, bouboulenc, maccabeo blanc, marsanne och roussanne.

Rosévinerna är intensivt fruktiga och har en frisk syra och utpräglad mineralitet vilket gör dem till utmärkta matviner.

Området runt byn La Livinère har tillsammans med sex andra byar sedan 1997 egen AOC-status. Under appellationsnamnet produceras enbart röda viner med minst 60 procent syrah, grenache och mourvèdre. 34 enskilda odlare och 6 kooperativ producerar drygt 8000 hl vin per år.

På den torra kalkplatån som i öst gränsar till granndistriktet Saint-Chinian ligger AOC Muscat de Saint–Jean de Minervois, som producerar förföriska söta viner på druvan muscat petit grain.
Områdets traditionella söta vita viner, Minervois Noble kommer inom kort att definieras av en egen AOC-lagstifting. Vinerna doftar honung och blommor och har en fin balans av syra och sötma.

Mera i samma ämne:

Lämna kommentar

Instagram feed